Nu är det länge sen jag skrev.. Hmm.. mycket har hänt som vanligt.

Sonen fick inget LVU så den 29/11 hämtade vi hem honom från P12 hemmet! Oh vad skönt det var att få hem honom!! Behöver väl knappast berätta om den LYCKA som vi samtliga kände.. Men mitt i all glädje över att få hem honom så fanns där också en viss oro, hur ska det gå? Har han förstått att han måste byta livsstil? Hur länge håller detta?? Sonen själv säger att han  A L D R I G mer ska in på någon form av instuition och att han har förstått att om han fortsätter som tidigare så håller det inte.. Hittills har det gått över förväntan faktiskt!   Numera så bor han varannan vecka hos mig och varannan hos hans pappa, detta för att vi ska kunna avlasta varandra lite mer och få vila upp oss mellan varven.. funkar bra!

Med dottern är det ganska lugnt. Hon kämpar på och hon kämpar på bra! Är så himla stolt över henne! Hon har fått en medicin som funkar och hon mår bättre nu än hon gjort på många år! Har än en gång fått tillbaks min dotter!!   Jag vet att allt är väldigt skört, att allt kan förändras på en minut, det gäller dom båda två..  Det finns inga garantier överhuvudtaget när det gäller livet så just nu tar jag tillvara tiden väl och bara njuter av tillvaron i det liv som är mitt!

God Jul och Gott Nytt År!!