4 oktober 2007, klockan 22:43



Det har varit ganska lugnt i några dagar nu.  Dottern tänkte sig till en "kompis" som bor i en annan ort.. Jag vet vad som skulle ha blivit om hon åkt så jag sa till henne att: "Du är väl medveten om vilket VAL du gör om du åker?"  Det var det enda jag sa.. Jag sa inte att hon inte skulle åka och bara det är en klar förändring av mitt beteende i hennes ögon..Hon åkte inte!  Alltid ett fall framåt iaf.

Sonen går det fint för fortfarande.. Gissa om det känns som bomull för själen just nu.

Själv har jag lugnat ner mig och har hunnit landa i det beslut jag fattat angående dottern och hennes missbruk, jag kan leva med det.. Det känns nästan som en befrielse att jag äntligen har tagit en klar ställning och framfört det till henne.. Och hon VET att jag verkligen kommer att genomföra det också.. Jag säger ALDRIG någonting till mina barn som jag inte kan stå för och det vet dom båda två.. Dom vet att dom kan lita på att jag gör som jag säger och inte kommer med tomma hot om konsekvenser som ändå inte blir av.

Nu är det godnatt för mig.