Idag så har hela dagen gått åt till att hjälpa dotterns vän att komma in på avgiftning.. Alltså.. Hur dum får man vara?? Som att jag inte har nog med mina egna barn,,, jag måste nödvändigtvis vara extramamma till hela hemortens alla vilsna ungdomar...
Jag blir så extremt ledsen, förtvivlad, förbannad och alla andra tillstånd man kan vara i av att se hur ungdomar som faktiskt har hela livet framför sig, knarka sig sönder och samman tills det bara är en spillra kvar av dom.. USCH!!
Missförstå mig inte... Jag tycker verkligen om denna kille och vill gärna kunna hjälpa honom men man undrar ju vart hans egna föräldrar är..?  Jag pratade med honom om det och han sa att han visste hur det skulle bli om han försökte få hjälp av dom.. sen sa han inte så mycket mer om den saken..  Hmmmm.. är det hans egen ångest över allting som gör att han inte vänder sig dit eller är det så att han inte har nåt stöd därifrån??.... Inte vet jag.! 
Men jag vet EN sak åtminstone och det är att jag skulle då vilja att dottern sökte hjälpen hos mig.. jag är hennes mamma och vart ska hon vända sig om hon inte kan vända sig till mig??????

Nähäpp.. nu till duschen o sen bums i säng..

Godnatt