4 juni 2007, klockan 23:02


Igår morse så ringde hon vid halv nio, då satt hon på bussen på väg hem!  Hon lät okej och berättade vad som hänt.. Dom HADE blivit lämnade av kompisen.. Schysst gjort..  Eller så inte!  Nåja.. hur som helst så kom hon hem och hon var helt okej!! HÄRLIGT!  Kanske dags för mig att börja få lite tillit till henne!  Det som jag tycker är jobbigt är att jag bär med mig en oro för hur länge hon orkar hålla sig drogfri när hon umgås med dom vännerna som fortfarande är aktiva i sina missbruk.. Den oron vill bara inte släppa..  Det är den oron som "ställer till det" för mig såna här gånger.. svårt att veta vad som är en äkta "magkänsla" och vad som är ren och skär oro för något som kanske inte händer.. Det finns ju inga garantier för att hon är drogfri resten av livet men jag kanske måste försöka att inte oroa mig så för allt som kanske eventuellt kan hända..  Svårt, men jag ska definitivt jobba med den saken. Både för min skull och för hennes! Kan inte vara så roligt att bli misstrodd titt som tätt, men vissa saker sitter ganska fastrotade i ens minne, beteende som hon hade i när hon missbrukade, alla lögner, alla gånger hon försvann och var borta en vecka utan att höra av sig osv.. listan kan göras hur lång som helst..  Men, hursomhelst så är jag VÄLDIGT lycklig för att jag hade fel!

Nu till dejten med kudden...