Idag har jag varit på andra medberoendesamtalet och det var väldigt bra.. Hela timmen gick åt till att avhandla huruvida jag vill strida mot LVU:et eller inte. Margareta ställde en del frågor som krävde att man verkligen tänkte efter innan man svarade och när jag var klar där idag så kändes livet mycket bättre och valet mycket enklare eller rättare sagt: jag har egentligen inget att välja på...det finns i praktiken bara en enda sak att göra och det är att låta andra få göra sitt nu i lugn och ro.. kom idag fram till att jag faktiskt inte tror att sonen har kommit någonstans i sin utveckling under dom här veckorna, det vore att begär inte mindre än ett mirakel för att det skulle hända..  Kanske det rent av skulle skada mer än det hjälper att ta hem honom nu..   Samtidigt så knackar "mammahjärtat" på  och säger helt andra saker.. men förnuftet ska få segra över känslan denna gång.

Känner mig rätt trött och utsliten just nu.. för många tankar och för få svar, men allt löser sig så småningom, det är jag säker på!

Godnatt