23 maj 2007, klockan 22:35

Idag har jag varit med sonen på ett nytt förhör angående knivhistorien.. Dom hade fått in nya uppgifter o ville höra han igen..  hans far hade förstånd att inte dyka upp idag.. 
Sonen vidhöll först sin första historia och nekade till allt..  Polisen kom absolut ingen vart med honom så dom avslutade förhöret och så frågade dom mig om jag hade några frågor och jag svarade att: Ja det har jag men jag behöver ställa dom till min son! Och frågade om jag fick 5 minuter med honom ensam.. sagt och gjort.. jag o sonen stannade kvar i förhörsrummet och jag förklarade för honom hur rättegångar går till och sa till honom att det bästa han kunde göra var att erkänna och ta ansvar för sina handlingar och han menade på att han inte kunde backa nu.. men jag förklarade för honom att det inte är någon som kommer att vara arg på honom för att han ljugit tidigare utan att dom vill hjälpa honom så han slipper hamna i mer trubbel.

Efter 2 minuter så gav han vika och jag hämtade polisen och sonen erkände utan omsvep händelsen.. Härligt!!   Polisen berömde honom för att han sa sanningen tillslut och sa till honom att det var starkt gjort... Perfekt med tanke på vad jag sa till honom innan... Jag pratade med polisen om vad som är trolig påföljd och sa precis vad jag tycker.. Att det bästa för sonen är att det blir ett straff som han känner av.. tex samhällstjänst eller att han döms till vård inom socialtjänsten eftersom böter är bortkastat på honom..  han är under 18 så dom som betalar är ju vi.. jag o hans pappa..  och det skiter han fullkomligt i eftersom det inte är kännbart för honom.. hans problematik kräver att det blir påföljder som han kan relatera till det han gjort.. det får inte vara några oklarheter om varför han måste göra si eller så..  Dom höll med mig och skulle prata med åklagaren samt skriva ner det i utredningen..

 Jag är tacksam för att hans far inte var med för då hade han aldrig erkänt eftersom hans far vill att han ska neka..  sjukt men sant.....  ja ja.. det blev som det blev iaf och jag känner mig lite bättre till mods när allt är ute i det öppna...  kanske kankse man får sova inatt nu.. är då helt slut i vilket fall... efter polisförhöret så hade vi möte med skolan och gymnasieskolan.. rektorer, lärare och vi föräldrar.. det tog en o halv timme.. Direkt efter det hade vi möte med LSS handläggaren och fick ansökningsblanketter som vi ska fylla i.. få se vad det blir av det då..  

Nu ska jag dejta min härliga kudde..  Men först... Sinnesrobönen

Gud, giv mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.