Nu är det ovanligt lugnt faktiskt, det kanske beror på att dottern hade vinterkräksjukan igår och måste hålla sig inomhus minst 2 dgr..

Killen som jag hjälpte till avgiftningen fick igår besked att soc inte ställer upp o betalar avgiftningen eftersom dom anser att han kan behandlas på deras eget "behandlingshem"... Jomenvisst kan dom det.. MEN han behöver avgiftningen först!!  Nåja hursom helst så ringde han dottern igår kväll och sa att: " Nu skiter jag i det här! Jag tänker fara till mina vänner i en annan ort!"  Med det menade han att han tänker fortsätta knarka.... 
Dottern blev jättebesviken på honom och sa att det inte är lönt att han frågar vare sig henne eller mig om hjälp igen eftersom han, så fort det går emot honom,  slutar kämpa... 
Jag ser det som positivt att hon får se hur det är att vara på den andra sidan av missbruket!  Hur det är att oroa sig, all ångest, all sorg och även all ilska,  hur det är att försöka hjälpa trots att personen inte hjälper till det minsta, ja listan kan göras hur lång som helst.....
Vi får väl se hur det går med allt.........

I övrigt flyter det på.. Tar det ganska lugnt denna vecka när sonen är hos sin pappa..  Har gjort bort alla måsten så nu glider jag mest omkring... skönt!