Imorgon är det dags!!
Önska mig lycka till....
Kram o Godnatt allihopa.
Yiiiihaaaa
*Hoppas hoppas hoppas...*
Händelserik vecka kan man säga
Tillbaks
Påskaftonen tillbringade vi i bilen så vi var väl hemma runt halv ett på natten.. Gissa om vi var slut!!!
På tal om väninnans dotter så har hon då haft världens otur. Hon skulle alltså köra upp sitt flyttlass själv i onsdags men på söndagkväll fick hon åka in akut på örebros sjukhus, blindtarmsinflammation... operation på måndagen och flyg upp hit på onsdagen.. På skärtorsdagen fick hon åka in akut igen på ett sjukhus här uppe och då visade det sig att hon hade inflammerad galla!!! WHAT?? så det blev operation på långfredagen. Alltså.. TVÅ ganska stora operationer på mindre än en vecka...! Oh my god!!! Nåja nu är hon på bättringsvägen iaf även om hennes crp ligger på 230 så dom har fått sätta in en kraftig penicillinkur för att häva infektionen som ligger och jäser någonstans i hennes kropp..
Nåja en ganska trevlig resa blev det iaf.. mycket surr och mycket goda skratt..
I övrigt så är det mesta lugnt just nu..
Åker iväg några dagar men
Whiiihiii
Jag brukar verkligen inte störas av sånt men det var då stört omöjligt att somna.. Nu känner jag mig som om jag var i en annan dimension där det mesta är roligt.. (",) Fnittrar åt precis allt.. Trötthetskoma eller vad??
Ska bara ta det lugnt under dagen o småplocka lite här hemma och ev. ta nån promenad.
Ikväll gissar jag på att jag somnar ovaggad... Riktigt längtar tills det är kväll så jag får sträcka ut mig i min säng och SOVA...
Ha en fin dag
Shit My Brit...
På tal om sonen så har han fått en flickvän ikväll.. en gullig tjej som han svärmade med när han var typ 12 år.. *ler* Det är ju kul för honom...
Ja ja.. nog med rapporter för ikväll.. Nu ska jag skaka lite i honom igen och sen bums isäng och hoppas på att jag hinner somna innan han börjar sin serenad igen...
Usch & Fy
Det värsta är ju att min magkänsla brukar ha rätt.. Det brukar vara något "jäkelskap" när jag mår så här... nåja.. Inget att göra något åt utan bara att vänta o se.
Sinnesrobönen
Gud,
Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
En helt underbar dikt
Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet.
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet.
Men skulle jag försöka,
då tror jag att det kom:
"Låt inte någon finnas till,
som ingen tycker om!"
Om människor är ringa
och fattiga - än sen,
om bara de blir älskade,
åtminstone av en.
För rikedom och ära,
det låter kanske bra.
Men kärlek är i alla fall
det enda vi vill ha
Anna Greta Wide
Ovanligt lugnt!
Killen som jag hjälpte till avgiftningen fick igår besked att soc inte ställer upp o betalar avgiftningen eftersom dom anser att han kan behandlas på deras eget "behandlingshem"... Jomenvisst kan dom det.. MEN han behöver avgiftningen först!! Nåja hursom helst så ringde han dottern igår kväll och sa att: " Nu skiter jag i det här! Jag tänker fara till mina vänner i en annan ort!" Med det menade han att han tänker fortsätta knarka....
Dottern blev jättebesviken på honom och sa att det inte är lönt att han frågar vare sig henne eller mig om hjälp igen eftersom han, så fort det går emot honom, slutar kämpa...
Jag ser det som positivt att hon får se hur det är att vara på den andra sidan av missbruket! Hur det är att oroa sig, all ångest, all sorg och även all ilska, hur det är att försöka hjälpa trots att personen inte hjälper till det minsta, ja listan kan göras hur lång som helst.....
Vi får väl se hur det går med allt.........
I övrigt flyter det på.. Tar det ganska lugnt denna vecka när sonen är hos sin pappa.. Har gjort bort alla måsten så nu glider jag mest omkring... skönt!
Helt slut!
Idag så har hela dagen gått åt till att hjälpa dotterns vän att komma in på avgiftning.. Alltså.. Hur dum får man vara?? Som att jag inte har nog med mina egna barn,,, jag måste nödvändigtvis vara extramamma till hela hemortens alla vilsna ungdomar...
Jag blir så extremt ledsen, förtvivlad, förbannad och alla andra tillstånd man kan vara i av att se hur ungdomar som faktiskt har hela livet framför sig, knarka sig sönder och samman tills det bara är en spillra kvar av dom.. USCH!!
Missförstå mig inte... Jag tycker verkligen om denna kille och vill gärna kunna hjälpa honom men man undrar ju vart hans egna föräldrar är..? Jag pratade med honom om det och han sa att han visste hur det skulle bli om han försökte få hjälp av dom.. sen sa han inte så mycket mer om den saken.. Hmmmm.. är det hans egen ångest över allting som gör att han inte vänder sig dit eller är det så att han inte har nåt stöd därifrån??.... Inte vet jag.!
Men jag vet EN sak åtminstone och det är att jag skulle då vilja att dottern sökte hjälpen hos mig.. jag är hennes mamma och vart ska hon vända sig om hon inte kan vända sig till mig??????
Nähäpp.. nu till duschen o sen bums i säng..
Godnatt
Nu är det klart...
Såå.. Nu är överflyttningen från AB gjord!
Nu ska vi se... vad har hänt sen sist..?
Dottern har sagt upp sin lägenhet och flyttar in hos min mamma....
Det beror på att hon har fått en uppmaning från sin hyresvärd att säga upp sin lägenhet själv, annars så vräker dom henne... Egentligen hade dom inget annat än att hon umgås med fel personer, så dom skulle aldrig få igenom en vräkning men hon själv tycker att det är lika bra att flytta därifrån.
Kan ju hålla med henne till viss del. Hennes lägenhet bär inga bra minnen för hennes del, den har ju fungerat som en knarkarkvart.. Alla "missbrukarminnen" är ju därifrån.. Där har dom suttit och legat i drivor med fördragna persienner, folk i alla hörn till och med i hennes "skrubb" har det bott folk.. Det går inte ens att beskriva hur det var där under den tiden...
Men Just nu är hon iaf drogfri.. *Peppar peppar* Som jag skrivit tidigare så är varje drogfri dag en vinst i sig!!!!!
Sonen har börjat sin praktik och han verkar trivas.. enda smolket i bägaren där är att han inte passar tiderna.. kommer försent osv. Ska ta mig ett allvarligt samtal med honom om detta...
Annars är väl det mesta lugnt..
Länge sen jag skrev nåt
Mmm.. det är det verkligen! Det har som vanligt varit fullt upp. Mycket som hänt och mycket som händer... Det bara FINNS INTE att en enda dag kunde passera utan en massa strul på det ena eller det andra sättet!
Hmm.. jag hade ju som bestämt mig för att focusera på det som är positivt så jag gör väl det då...
Positiva saker...
* Dottern är drogfri sen ett tag tillbaks.. kan inte riktigt säga hur lång tid men drygt en månad iaf.. kanske mer..
* Sonen har fått praktik på ett ställe så nu har han aktivitet hela dagarna. och DET är positivt! Han trivs bra och vi hade sån tur att hans handledare blev min särbos bror... Snacka om tur.. En som känner till hans problematik och som sonen känner sig trygg med...
* Det är SNART VÅR!! Är så innerligt trött på vintern, snö, kallt osv.. Nog för att vi har haft en mild vinter men ändå.... Gillar våren bäst av årstiderna.. allt vaknar till liv, inklusive jag.. :-)
Ja ja.. Nu är det dags att komma igång och göra nåt vettigt av dagen.
Ha en fin dag allihopa...
40 års firande...
Igår kom alla mina vänner och rövade bort mig! Dom klädde ut mig till Pippi Långstrump, i pippiklänning, knästrumpor i olika färg, skor i strl 45 och med en tygapa och en Lilla gubben i form av en käpphäst bar det sen iväg ut på stan för diverse övningar, ganska roligt faktiskt.... Sen blev det att bowla och dagen avslutades med en middag på en krog.. Så nu behöver jag inte gruva mig nåt mer utan kan koncentrera mig på min 40 års fest som går av stapeln nu på fredag.. Kul Kul!!
Idag ska sonen träffa sin kontaktperson, det ser han fram emot.. han skulle aldrig missa en tid med kontaktpersonen, den kontakten är så pass viktig för honom.. han har haft samma kontaktperson i 4 år nu och det är den enda relationen utanför familjen som aldrig har varit knagglig.. faschinerande.....
Själv har jag inget speciellt planerat så jag tar dagen som den kommer.
Lilla Gumman...
Jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
Ett annat land, med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Jag skulle gärna hjälpa dig upp
och kunna lysa upp den väg du springer
Om jag kunde vagga dig varm och lugn...
~ur Lars Winnerbäcks "Dunkla rum"~
God Jul!
Jag önskar alla en riktigt GOD JUL!...
Allt & ingenting
Nu är det länge sen jag skrev.. Hmm.. mycket har hänt som vanligt.
Sonen fick inget LVU så den 29/11 hämtade vi hem honom från P12 hemmet! Oh vad skönt det var att få hem honom!! Behöver väl knappast berätta om den LYCKA som vi samtliga kände.. Men mitt i all glädje över att få hem honom så fanns där också en viss oro, hur ska det gå? Har han förstått att han måste byta livsstil? Hur länge håller detta?? Sonen själv säger att han A L D R I G mer ska in på någon form av instuition och att han har förstått att om han fortsätter som tidigare så håller det inte.. Hittills har det gått över förväntan faktiskt! Numera så bor han varannan vecka hos mig och varannan hos hans pappa, detta för att vi ska kunna avlasta varandra lite mer och få vila upp oss mellan varven.. funkar bra!
Med dottern är det ganska lugnt. Hon kämpar på och hon kämpar på bra! Är så himla stolt över henne! Hon har fått en medicin som funkar och hon mår bättre nu än hon gjort på många år! Har än en gång fått tillbaks min dotter!! Jag vet att allt är väldigt skört, att allt kan förändras på en minut, det gäller dom båda två.. Det finns inga garantier överhuvudtaget när det gäller livet så just nu tar jag tillvara tiden väl och bara njuter av tillvaron i det liv som är mitt!
God Jul och Gott Nytt År!!
LVU förhandlingarna
Idag har det varit LVU förhandling hos Länsrätten.. Det som från början var att vi skulle acceptera ett LVU på sonen blev ett motsättande till det.. Det beror på att soc inte kan precisera vad dom egentligen har tänkt efter utredningen är klar.. vi ville veta lite mer och dom kunde inte ge det. Orkar inte skriva ner allt just nu men jag ska jag göra det nån kväll när jag inte är så trött.. Dom faller på torsdag i vilket fall som helst.
LVU förhandling imorgon
Imorgon är det då dags för LVU förhandling hos Länsrätten.. Jag o barnens pappa har då efter många om och men enats om att vi INTE tänker strida mot LVU:et i nuläget. Vi tänker låta saker o ting få ha sin gång och utredningen behöver få göras klar i lugn och ro och så får vi se vad den visar och utifrån den se vad som är bäst för sonen.
Det är så skönt att Ä N T L I G E N ha fattat ett beslut om hur man ska ställa sig!
Ha en fin dag..
Medberoendesamtal #2
Idag har jag varit på andra medberoendesamtalet och det var väldigt bra.. Hela timmen gick åt till att avhandla huruvida jag vill strida mot LVU:et eller inte. Margareta ställde en del frågor som krävde att man verkligen tänkte efter innan man svarade och när jag var klar där idag så kändes livet mycket bättre och valet mycket enklare eller rättare sagt: jag har egentligen inget att välja på...det finns i praktiken bara en enda sak att göra och det är att låta andra få göra sitt nu i lugn och ro.. kom idag fram till att jag faktiskt inte tror att sonen har kommit någonstans i sin utveckling under dom här veckorna, det vore att begär inte mindre än ett mirakel för att det skulle hända.. Kanske det rent av skulle skada mer än det hjälper att ta hem honom nu.. Samtidigt så knackar "mammahjärtat" på och säger helt andra saker.. men förnuftet ska få segra över känslan denna gång.
Känner mig rätt trött och utsliten just nu.. för många tankar och för få svar, men allt löser sig så småningom, det är jag säker på!
Godnatt
