LVU ansökan från nämnden
Det blev så att nämnden beslutade sig för att skicka in LVU ansökan till länsrätten så nu har vi bara att vänta på en tid för rättegången.. Jag är så vansinnigt ambivalent i denna fråga.. När det gällde dottern så var det inga problem.. jag såg på saker och ting väldigt klart och insåg att det inte fanns något annat alternativ än tvångsvård för henne men nu när det gäller sonen så är det MYCKET svårare.. Kan ju bero på att problematiken inte ser likadan ut för dom två.. Dottern hade ju ett svårt missbruk medans sonen "bara" har en del kriminalitet.. ja jag vet då rakt inte nån annan orsak till att det är så svårt med sonen.. Det är inte alls lika självklart iaf. å ena sidan så tycker jag att man kan söka frivilliga vägar samtidigt som jag kan se fördelarna med den "fyrkantighet" som ramarna inom LVU erbjuder. Här kan man tala om dubbelbottnade känslor och tankar... Har ca en vecka på mig nu att bestämma mig för vad jag tycker.. Vad ska jag göra? Borde jag låta det bli ett LVU eller ska jag strida för frivilliga lösningar? Jag vet inte!!!!!!
Förb******. bryråkrater
Jaha.. Då var det dags att träffa socialnämnden angående sonens LVU. Det är idag det ska fattas beslut om man ska skicka in en LVU ansökan till länsrätten eller inte.. En process som sonen BORDE få vara delaktig i, med det menar jag att han BORDE få göra SIN röst hörd.. Nu är det så att P12 hemmet han är på (som förövrigt ligger här i orten där vi bor) menar på att dom inte kan åka med honom för dom har dom bestämmelserna.. Dom menar att det kan ju ske rymmningar osv.. och föreståndaren poängterade att det dom nu inte misstänker att precis min son skulle rymma men att dom har dom reglerna.. Jag tycker att det är SKITLÖJLIGT minst sagt eftersom dom åker på stan med dom.. och då är det flera ungdomar och EN PERSONAL!!! Undrar om om dom inte kan rymma då eller??????? Har i vilket fall som helst pratat med soc ang. detta och hon skulle kolla om han inte kan vara med via telefonen..?
Som jag ser på saken så är det viktigt med tydlighet och att han får känna sig delaktig i det som händer kring honom, annars blir han orolig och när han blir orolig så blir han arg och kan ställa sig i ännu mer trubbel... det är en del av problematiken som finns hos honom. Om man hela tiden fattar beslut ovanför hans huvud och inte gör honom delaktig så förstår han inte riktigt vad som händer... även om jag förklarar för honom så förstår han inte riktigt eftersom han funkar som han gör.. Han har ju aspergers och ADHD och det gör att man måste vara väldigt "fyrkantig" och så tydlig det bara går att vara... Finns inget annat som funkar!
Arg är jag! Tycker det är ett tillstånd jag ständigt befinner mig när det gäller soc och hur man behandlar människor där!!!
Kl 14.00 är vi inför nämnden iaf.. Håll alla tummar för oss...
Medberoendesamtal (fortsättning)
Fick ett till papper i min hand när jag varit på medberoendesamtalet häromdagen. Meningen är att jag ska sätta ett plustecken framför dom delar som jag tycker att jag gått framåt på.. måste klura på detta några dagar känner jag... Tänkte dela med mig av det också..
Vad är medberoende?
De positva känslor jag har för min egen person kommer från vetskapen att du tycker om mig. De positiva känslor jag har för mig själv beror på huruvida du godkänner mig.
Dina svårigheter och mödor påverkar min sinnesro. Min kraft går åt till att lösa Dina problem eller lindra Din smärta.
Min kraft går åt till att behaga dig.
Min kraft går åt till att ta Dig i försvar.
Min kraft går åt till att manipulera Dig att ?dansa efter min pipa?.
Min självkänsla stärks av att lösa Dina problem.
Min självkänsla stärks av att lindra Din smärta.
Mina egna hobbies och intressen sätts åt sidan. Min tid går åt till att dela Dina intressen och hobbies.
Ditt sätt att klä dig och Ditt uppförande bestäms av mina önskningar - eftersom jag känner att Du är en återspegling av mig.
Jag vet inte hur jag känner mig men jag ?känner på mig? hur du känner Dig.
Jag vet inte vad jag vill, jag frågar efter vad Du vill.
Om jag inte är medveten, förmodar och gissar jag.
Mina drömmar för framtiden är sammanbundna med dina.
Min rädsla för att bli bortstött avgör vad jag säger och hur jag beter mig, likaså skrämmer Din vrede mig.
Genom att ge känner jag mig säker i vår relation.
Min egen bekantskapskrets minskar eftersom jag nu umgås med Dig.
Jag åsidosätter mina egna värden för att kunna ansluta till Dina. Jag värdesätter Dina åsikter och Ditt handlingsätt mer än mina som är betydelselösa.
Min livskvalitet är beroende av Din livskvalitet.
Godnatt
Medberoendesamtal
Har börjat gå på medberoendesamtal. Det innebär bland annat att man går igenom allt från barndomen fram tills nu.. hela livet ska gås igenom med andra ord. Hon sa att ens barndom påverkar och är i allra högsta grad orsaken till ens medberoende. Igår var första gången och det funkade bra. Margareta som jag går hos är en underbar person som jag fick förtroende för på en gång så det kommer nog att gå bra. Innan jag skulle gå så fick jag ett papper i handen som handlade om att sluta kontrollera, skriver ner det här.. Kloka ord som man kanske behöver läsa varje dag.
Att sluta kontrollera
Att släppa kontrollen innebär inte att man slutar bry sig om - det betyder att jag inte kan fatta beslut åt någon annan.
Att släppa kontrollen innebär inte att skära av banden ? det är att inse att jag inte kan kontrollera en annan människa.
Att släppa kontrollen innebär inte att möjliggöra ? utan att tillåta att andra lär sig av naturliga konsekvenser.
Att släppa kontrollen innebär att erkänna sin maktlöshet, vilket innebär att jag inte kan förutsäga resultaten.
Att släppa kontrollen innebär inte att försöka andra eller skylla på någon annan ? det innebär att göra det bästa av sig själv.
Att släppa kontrollen innebär inte att ta hand om ? utan att bry sig om.
Att släppa kontrollen innebär inte att ?fixa? - utan att vara ett stöd.
Att släppa kontrollen innebär inte att döma ? utan att tillåta en medmänniska att vara mänsklig.
Att släppa kontrollen innebär inte att stå i centrum och arrangera alla resultat ? utan att tillåta andra människor att påverka sina egna öden.
Att släppa kontrollen innebär inte att vara beskyddande ? det innebär att låta andra se verkligheten som den är.
Att släppa kontrollen innebär inte att förneka ? utan att acceptera.
Att släppa kontrollen innebär inte att tjata, banna eller gräla ? utan istället se på egna brister och försöka rätta till dem.
Att släppa kontrollen innebär inte att anpassa allt efter egna önskningar ? utan att ta varje dag som den kommer och glädjas åt den.
Att släppa kontrollen innebär inte att ångra det som har varit ? utan att växa som människa och leva för framtiden.
Att släppa kontrollen innebär mindre fruktan och mer kärlek.
Peace // Lollan
Några bilder av sommaren..
Denna utsikt njuter vi av i svärföräldrarnas stuga..
Sinnesrobönen:
Gud, giv mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Med detta önskar jag alla en riktigt god natt!
Vackraste av vackra
Av alla blommor i världen är denna den vackraste
Detta ger sinnesro
Att bara sitta och se ut över denna vy, det är livskvalitet och ger sinnesro. Tog denna bild för ca: 2 veckor sedan då jag var på väg o hälsa på sonen...
Sonen på P12 hem och dottern aktiv igen!
Här har det varit händelserika veckor!
Sonen åkte på hemmet och det har BARA varit problem från början till slut där! Under dom fem veckor han har varit där så har han hunnit med att göra nya brott och få anmälningar från behandlingshemmet. Det han är anmäld för är: Stöld, skadegörelse, olovlig körning, tillgrepp av fortskaffningsmedel, 2 fall av olaga hot. Hans vistelse har bara tillfört mer problem.. Detta är mer än han gjort när han var hemma!! Det finns så mycket att berätta om hur det funkar på detta behandlingshem men det tar jag en annan gång. Summan av allt är iaf att han blev akut omhändertagen i onsdags och blev förd till ett P12 hem, alltså dom tog ett akut LVU och han är placerad på ett LVU hem. På måndag kommer vi att träffa vår advokat och då ska vi bestämma om vi ska överklaga eller inte i detta läge, och det ska vi inte!
Länsrätten ska fatta beslut om det tillfälliga LVU:et ska stå kvar tills den riktiga LVU-ansökan kommit in eller inte och sonen vill stanna på det ställe han är nu så vi avvaktar, nu har vi 4 veckor på oss att fatta beslut om vi ska bestrida ett LVU eller inte. Det var en kort uppdatering om sonen, nu till dottern!
Hon är aktiv i sitt missbruk igen. Hon har ansökt om en ny behandling men allt tar ju sån tid!! Men den 8/11 Ska hon iaf på studiebesök på ett behandlingshem så sen får vi se vad som händer. En fördel är iaf att det är HON själv som ansökt om det, utan påverkan från mig, det är hennes eget beslut så jag tror ju att hon går in i behandlingen med bättre förutsättningar den här gången. Jag hoppas åtminstone det!
Jag själv håller ihop! Det är rena snurren just nu men jag tar en sak och en dag i taget! Finns inte så mycket annat att göra... Nog är det jobbigt men ingenting som jag inte klarar av! Allt som inte dödar, det härdar!!
Livet, som det ser ut för mig....
Satt och gick igenom mina blogginlägg och fick mig en aha-upplevelse... Vilket kaos min tillvaro är! Ena sekunden är allt lugnt och i nästa så brakar hela h-vetet loss! Jag går från hopp till förtvivlan på ingen tid alls.... Det är så tydligt när man ser det på print så att säga, kan inte påstå att jag egentligen märkt det på samma sätt tidigare! Tror att det är så att när man lever mitt i det så har man varken tid eller lust/ork att fundera så mycket på det, utan det rullar på i obruten takt vare sig man vill eller ej. Bara att hänga med!
Jag vill och försöker se positivt på saker och ting men ibland är det svårt, men trots allt så har jag mycket att vara tacksam över också.. det är inte BARA elände! Jag har en helt underbar familj som stöttar och finns där för mig närsom helst, jag har båda mina barn i livet, jag har ett bra socialt nätverk i form av vänner som finns för mig liksom jag finns för dom, listan över positiva saker i mitt liv kan göras oändlig! Tror att jag behöver påminna mig själv om att allt inte bara är skit!
Nu ska jag städa här hemma... (det är verkligen inte en rolig sak att göra, jag hatar att städa!! :-D )
Rymning och skadegörelser
Det har sonen hunnit med inatt. Tar det från början...
Det var en av killarna på hemmet som bestämt sig för att rymma och dom andra beslutade sig för att hjälpa honom. Dom stal nycklarna till personalstugan som står på gården och hoppade ut genom fönstren, sen gick dom in i personalstugan och stal 1700 kr och sen gick dom till en sommarstuga i närheten och rumsterade på deras inglasade veranda. Efter det åkte dom på mopeder in till själva orten.. där stack då killen som skulle rymma och dom andra 4 (inkl min son) for till huset som behandlingshemmet har inne i "stan". där skar dom sönder en sackosäck och spred ut innehållet i HELA huset (2 våningar) och sen försökte dom ta sig in i personalrummet men det klarade dom inte. För att göra en lång historia kort så var dom tillsist tvungna att ringa efter personalen för dom frös allihopa... Även han som rymde ringde och bad om hämtning... så nu blir det konsekvenser i form av polisförhör och indragna permissioner! Alla pengar är återlämnade och nycklarna också. Nåja.. det var lika bra att det här hände nu, för nu fick soc se vilket behov min son har av denna hjälp! Kanske kanske att dom tänker till nu och förlänger hans vistelse där, det hoppas åtminstone jag .
Med dottern är det lugnt så vitt jag vet, och det jag inte vet mår jag säkert inte illa av heller. Har kommit fram till att jag inte MÅSTE veta precis allt hela tiden. Mår ganska bra i all ev. ovetskap.
Själv har jag inte gjort så mycket vettigt idag, mest funnits till...
Nu till min date med kudden!
Godnatt och sov så gott
Ganska lugnt på fronten
Det har varit ganska lugnt i några dagar nu. Dottern tänkte sig till en "kompis" som bor i en annan ort.. Jag vet vad som skulle ha blivit om hon åkt så jag sa till henne att: "Du är väl medveten om vilket VAL du gör om du åker?" Det var det enda jag sa.. Jag sa inte att hon inte skulle åka och bara det är en klar förändring av mitt beteende i hennes ögon..Hon åkte inte! Alltid ett fall framåt iaf.
Sonen går det fint för fortfarande.. Gissa om det känns som bomull för själen just nu.
Själv har jag lugnat ner mig och har hunnit landa i det beslut jag fattat angående dottern och hennes missbruk, jag kan leva med det.. Det känns nästan som en befrielse att jag äntligen har tagit en klar ställning och framfört det till henne.. Och hon VET att jag verkligen kommer att genomföra det också.. Jag säger ALDRIG någonting till mina barn som jag inte kan stå för och det vet dom båda två.. Dom vet att dom kan lita på att jag gör som jag säger och inte kommer med tomma hot om konsekvenser som ändå inte blir av.
Nu är det godnatt för mig.
Till dig min älskade dotter
Nu har du tagit återfall IGEN och jag kan ingenting göra.. Endast du kan förändra ditt liv! Jag finns här och stöttar dig OM du vill leva ett drogfritt liv, Men jag KAN INTE fixa det åt dig, Hur gärna jag än vill! Jag kan skrika, gråta, vädja, jaa.. jag kan göra precis allt men inte leva ditt liv! Det är ditt liv och dina val som DU måste göra.. Men kom ALLTID ihåg att jag finns för dig den dag du bestämt dig!
Hörde denna låt och tänkte på dig... Älskar dig massor men nu har jag fått nog! Orkar inte, vill inte längre se på!
Don't give up
It's just the weight of the world
When you're heart's heavy
I...I will lift it for you
Don't give up
Because you want to be heard
If silence keeps you
I...I will break it for you
Everybody wants to be understood
Well I can hear you
Everybody wants to be loved
Don't give up
Because you are loved
Don't give up
It's just the hurt that you hide
When you lost inside
I...I will be there to find you
Don't give up
Because you want to burn bright
If darkness blinds you
I...I will shine to guide you
Everybody wants to be understood
Well I can hear you
Everybody wants to be loved
Don't give up
Because you are loved
You are loved
Don't give up
It's just the weight of the world
Don't give up
Every one is to be heard
You are loved
"Josh Groban"
Det verkar som att hon FÅR börja skolan...
Jaa.. jag har då levt rövare till alla berörda instanser och nu har vi kommit så långt så att dottern får börja skolan den 22.. Men att man som förälder ska behöva härja och bråka och kämpa HELA TIDEN för att myndigheterna inte ska dra ner den som försöker resa sig!? Hennes skolgång är villkorad, dom vill att hon ska lämna rena drogtester en eller två gånger i veckan och det tycker jag är helt okej... Jag anser att hon ska få chansen att bevisa att hon verkligen ÄR drogfri och VILL göra något av sitt liv.. Om hon däremot missköter sig och tar återfall så tycker jag att hon har förverkat sin "rätt".. Då finns det andra som behöver den platsen mer än hon gör! Det är bra att soc kräver en motprestation av henne och det är inte mer än rätt.. hon har en hel del att bevisa och leva upp till.. Hoppas hon förstår att hon bara får en chans.. Sumpar hon den då får hon då faktiskt skylla sig själv och ta det som kommer i så fall. Kanske låter hårt men hon MÅSTE förstå och lära sig att ingenting kommer gratis, att man måste kämpa för att nå sina mål.. Även hon... precis som alla andra.. Ibland tror jag att hon förväntar sig att allt bara ska falla på plats av sig själv, att hon inte ska behöva lägga ner någon energi för att få allt att fungera.. Det är sällan så enkelt i livet, det har jag fått lära mig genom åren iaf...
Sonen verkar trivas på hemmet, han låter väldigt glad o positiv och verkar allmänt tillfreds med tillvaron.. Ingenting av hans inneboende stress märks av nu, det är ju inga kompisar som drar och mobilen har han ju inte där så det är riktigt lugnt för honom..
Jag själv ska börja om på gymet, har inte haft varken tid eller ork för det men NU är MIN tid här...
Tjaa.. det var en liten uppdatering av vad som händer och sker i mitt liv för närvarande.
Helt otroligt
I tisdags så var jag o dottern på möte på soc eftersom hon vill ha en ny behandling.. Berättade ju tidigare om alla sanningar som kom då.. Nå hursomhelst så erkände hon att hon har tagit en hel del återfall i sommar men att hon vill ha hjälp nu för hon känner att det inte är så långt borta med fler återfall.. Vi la in en ansökan angående behandling.. tidigare samma dag så fick hon besked att hon skulle få börja läsa upp sina betyg på komvux, med start den 22/10. Hon såg fram emot att börja göra någonting om dagarna och inte bara dra omkring. Så himla bra tyckte jag... ÄNTLIGEN börjar det röra på sig och se positivt ut... Det varade ända tills idag!
Idag ringde hennes ekonomiassistent på soc och meddelade att hon INTE FÅR BÖRJA PÅ SKOLAN eftersom hon har knarkat i sommar!!!!? Jag ringde dit och pratade med hennes behandlingsassistent för jag fick inte tag på den andra.. och hon sa: Joo Katarina var precis in och berättade det för mig, Katarina är då hon som har hand om ekonomin.. Jaha, sa jag, vad menar ni med det här då? Jag förstår inte!! Hon svarade att jaaa, egentligen så ska du ju prata med Katarina... men jag kan sätta ihop ett möte så får vi klara ut det här... Så imorgon ska vi ha möte.. Hoppas verkligen dom kan förklara varför i hela världen dom tar bort en aktivitet som hon faktiskt VILL göra.. Den första hon velat göra på gud vet hur länge!! Här har hon SJÄLV velat ha hjälp och vill göra någonting aktivt istället för att bara dra omkring och umgås med gamla "vänner" och därigenom riskera återfall.. hon har så att säga försökt mota olle i grind, och vad gör dom?? Joo dom drar undan mattan för henne när hon precis lyckats ta sig upp på knäna.. så nu är det då platt fall igen!! Helsjukt agerande tycker jag!! Ska bli väldigt intressant att höra om dom har någon riktigt bra förklaring till detta.. Någonting annat accepterar jag inte!!!"
Lite bättre idag
Det har känts bättre idag.. saknar sonen och är orolig för dottern men jag överlever! Det var nog bara ett besök i det berömda självömkansträsket... (",)
Har som inget att skriva om idag... Händelselös dag faktiskt.. Märklig känsla!! INGENTING har hänt, varken dåligt eller bra.. fast det i sig är väl kanske bra, jag vet inte, man kanske behöver ha såna dagar också och inte bara en ändlös massa händelser hela tiden men det är som ganska ovanligt i mitt liv..
Ringde och pratade med personalen idag och hörde efter hur det går, pratade inte med sonen eftersom vi kommit överens om att jag ringer på fredag.. Dom sa att det är ganska lugnt men han längtar hem.. Dom tycker att han är en social och trevlig kille.. sånt är ju kul att höra..
Nu är det dags för att få lite sömn..
En sanningens dag!!
Idag har jag fått höra sanningen av dottern! Min "magkänsla" har INTE haft fel! Hon har tagit flera återfall under flera månaders tid... Hon vill på behandling igen.. Få se nu då hur det går med det, kommunen där vi bor tänker visst försöka behandla alla på hemmaplan.. En del som har varit på behandling några månader får inte förlängt för dom ska behandlas hemma! Jag tror inte att det kommer att funka, dom försökte ju den versionen med dottern och det gick inte alls.. Hon gick på samtal på soc och lämnade drogprover 2 ggr/vecka, samma dagar och tider alla veckor.. Inga stickprover.. Nog visste hon när hon kunde ta ett race och när det var dags att hålla sig drogfri några dagar.. planering kallas det, och det är inte bara soc som kan den konsten, det har jag lärt mig genom åren...Totalt värdelöst!!
Tycker att det går tungt nu! Lämnade sonen på hemmet igår och idag en massa sanningar.. Till råga på att elände så kommer det visst en "kompis" från en annan ort till dottern i helgen, denna tjej är också missbrukare och jag vet och förstår redan i förväg vad som är på gång.. ett planerat återfall och inget annat! det värsta är att jag inte kan göra så mycket som läget är nu.. Dottern har satt "munkavel" på soc så dom får inte prata med mig om henne som dom fått tidigare, det har väl sina fördelar och även nackdelar för min del, jag får ju som sagt inte veta nåt men å andra sidan så kanske jag måste ta tag i den där delen med att släppa kontrollen igen...
Jag vet faktiskt inte hur jag ska överleva detta.. Är det någon ond kraft som verkligen har gett sig sjutton på att jag ska ha det så jävligt som möjligt?? När ska det vända?? Orken har börjat tryta och jag känner hur jag sjunker längre och längre ner i jag vet inte vad.. frågan är om jag orkar resa mig nån mer gång nu!!
Sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Vad dom gör på "behandlingshemmet"
Vi erbjuder en trygg och hemmaliknande miljö där vi försöker skapa framtidstro och ge förutsättningar för ett bra liv för våra barn.
Vi har varierande och vacker natur inpå husknuten och använder den aktivt i terapiarbetet. Till exempel sysselsätter vi barnen med hjälp av:
* hundspannsåkning med egna hundar
* skoterutflykter
* fiske
* slalomåkning med mera.
Kort sagt är hemmet en plats där det finns utrymme för såväl trygghet och harmoni som ett spännande och aktivt friluftsliv, långt från stadens lockelser men ändå nära till både skola och kommunikationer.
Vårdideologi
Vår erfarenhet är att många av de barn/ungdomar vi träffat, inte har kunnat fungera bra ihop med andra människor. De har inte fått lära sig de gränser, normer och hänsyn som behövs för goda, förtroendefulla och ömsesidiga relationer, till både kamrater och vuxna.
Vi arbetar därför målinriktat mot detta. Vi vill att de får lära sig att känna förtroende, kamratskap, ansvar och att arbeta tillsammans med pålitliga och stabila vuxna.
Vi anväder faspogram i vården, i olika steg. I faspogramet ingår social färdighetstränig, veckosamtal och veckokontrakt som bygger på ett belöningssystem.
ART erbjuds.
ADAD-intervjuer görs i syfte för bl.a behandlingsplan och kvalitetssäkring
Naturen, en del av terapin.
Naturen i sig kan ge mycket; vara läkande och lärorik på många olika sätt. Därför arbetar vi mycket med spännande uteaktiviteter.
Hemmets lämpliga läge gör att vi kan erbjuda aktiviteter i slalombacken, 5 km från hemmet, hundspannskörning, skoterutflykter, vinter och sommarfiske, fjällvandringar, och fina badmöjligheter vid hemmet. Vi har även egna draghundar på gården som ungdomarna sköter och tävlar med.
Föräldrar/vårdnadshavare är välkomna att hälsa på. Lämplig stuga finns i anknytning till hemmet för övernattning. Stödsamtal erbjuds
Nu är han där.
Igår var vi då med sonen till "behandlings"hemmet och lämnade honom där, Usch vilken fruktansvärd separationsångest jag hade och har! Jag har nog inte landat i det ännu.
När vi kom dit så visade dom sonen hans rum och det var först DÅ som det gick upp för honom att han faktiskt ska stanna där! Man såg hur hela han sjönk ihop.. Sen var det dags för lunch och sonen åt i rekordfart och sen ville han prata med mig ute, vi gick ut och det första han sa var: Tänker ni verkligen lämna mig här? Jag sa att ja, det tänker vi göra, det är hit allt har kommit och nu är vi här.. Jaha sa han, men jag tänker inte stanna här mer än en månad, MAX! Jag tyckte att det var bäst att inte gå in i nån diskussion med honom angående detta så jag svarade bara att ja ja, ta det som det kommer nu och gör det bästa du kan av situationen. sen gick vi in o drack kaffe. Han var jätteorolig under hela tiden och kunde inte sitta still i två minuter.
Det här stället har som rutin att när det kommer en ny kille så åker en personal iväg till en stuga med den nya i 3-4 dygn, bara dom två. Detta för att dom ska få en chans att landa lite i att dom är iväg hemifrån innan allt nytt ramlar över dom, dom ska lära känna dom andra ungdomarna, personalen, omgivningarna osv. Det är ju då den personal som ska bli kontaktperson för ungdomen som åker iväg med dom. Sen handlar det ju också om att bryta ner murar, lära känna och få förtroende för sin kontaktperson.
Hur som helst så åkte dom iväg medans vi var kvar där och när sonen åkte så började stora gråtkalaset igen! alltså, jag är helt inne på att detta är det absolut bästa för honom, det har jag inga problem med! Det var separationsångest och det faktum att han mådde så dåligt när dom åkte som gjorde att jag fick den reaktion jag fick.
Imorse så ringde jag till hemmet och hörde efter hur det går och hur gårdagen var, dom berättade att sonen var ganska lugn men han hade hemlängtan såklart.. Jag pratade en stund med dom och kände mig genast lugnare.. Såå.. Nu är han där och det som återstår för mig nu är att landa i det här och börja slappna av och släppa kontrollen, eller rättare sagt, släppa mitt behov av att ha fullständig kontroll och lita på att det är vettiga människor som har hand om min son.. Lättare sagt än gjort men jag jobbar på det!
Herregud! Det gick precis upp för mig att jag inte längre behöver vara beredd på utryckning 24 timmar om dygnet... Konstigt känns det
Japp!! Han ska åka!!
I Torsdags kom beskedet att sonen får åka på "behandlings"hemmet. Dom hade efter hårda påtryckningar från mig och sonens socialassistent tagit ett beslut som gäller fram tills årsskiftet, alltså drygt 2 månader.
HÄRLIGT tyckte jag fram tills hon frågade mig om jag skulle åka med på MÅNDAG..
Då gick det upp för mig att jag stod i begrepp att skicka iväg honom till ett hem 35 mil hemifrån... och så började stora gråtkalaset..
Jag tycker fortfarande att det är det bästa som kunde hända MEN det är då inget roligt!
Jag var jätteglad för att det gick igenom och samtidigt var det en sorg utan dess like.. Snacka om dubbelbottnat!
Min stackars särbo fattade ingenting precis då.. Där satt jag alltså o storgrät och han frågade vad det var.. Jag är så glad över att det gick igenom brölade jag fram medan tårarna sprutade. Han tittade förvirrat på mig och sa: Thats not a happy face!! Till saken hör att han inte har egna barn och har nog lite svårt att förstå alla känslor och alla berg o dalbanor man kan ha...
Nu till sonen... Jag o hans pappa pratade med honom på torsdag och berättade socialens beslut och som förväntat så vägrade han att ens tänka på att åka.. Efter många om och men så gick han med på det eftersom beslutet bara var på 3 månader.. men det har svängt fram och tillbaks under helgen, just nu är han ialla fall inne på att åka och vi packade igår kväll.. Får väl se hur det går i morgonbitti när vi väl ska iväg...
Jag uppdaterar senare.
Vilken underbar liten flicka
Kolla klippet....
http://www.youtube.com/watch?v=En0A8KGMgq8
